Once upon a time there was a little girl called Penelope Moltino. Hon föddes sent en lördagsnatt i norra England och blev den yngsta av fyra systrar i Familjen Moltino. Året hade precis blivit 1928 och dimman föll tungt över Cotswoulds i Centrala London när Themsen svämmade över och orsakade katastrofala händelser för både floden och människorna den här natten. Fjorton personer drunknade och tusentals människor blev tillfälligt hemlösa när vattnet svämmade över och fyllde hela staden under en och en halv meter vatten. Vattnet var isande kallt och människorna som inte befann sig i högre byggnader frös nästan ihjäl under natten när dem förtvivlat och krampaktigt tog sig fram genom dem vattenfyllda gatorna för att söka skydd. Människor hängde ut genom fönster i varje byggnad för att se vad som föregick där ute. Barn grät av kylan och vissa var tvungna att rädda hela familjen ur husen innan dem flöt med i floden. Människor samlades på säkra platser och fick vänta i flera veckor innan det iskalla vattnet försvann.

Storstaden London hade i många år tidigare varit en blomstrande stad med stora industrier, gruvor och affärer som gjorde att folket hade jobb och tjänade pengar. På gatorna inne i staden var det liv och rörelse, man kunde se blomsterhandlare, musikanter som spelade för att tjäna dagens mat, affärsmän som tog en cigarr efter middagsmötet och massor av fina butiker med vackra kläder längs kullerstensgatorna, som dem Brittiska kvinnorna älskade att shoppa i. Landet styrdes av King George, men dem lyckliga tiderna för Kungen och hans älskade London verkade vara förbi. Arbetslösheten växte var dag som gick och människor som jobbade i gruvorna strejkade och protesterade på gatorna i London för deras dåliga lön och dåliga miljö i gruvorna. Staden hade numera blivit känd för ” The smoke” som betydde ”röken”.  Detta berodde på att Londonborna använde stenkol för uppvärmning av sina hem under den här perioden och det gav stora mängder rök över stadens gator. Mr Moltino som jobbade på den stora banken inne i stan tyckte att det var en spökliknande känsla när han gick till jobbet på morgonarna.

Att Penelope föddes den där hemska natten när Themsen svämmade över gjorde ingenting för Familjen Moltino. Dem var säkra i sitt hus i Norra London där marken låg så pass högt att vattnet aldrig nådde dit. Mr Moltino hade nervöst suttit och gungat på stolen hela natten i köket framför radion medans han väntat på att sin fru skulle föda ut deras fjärde barn. Han hade hört vart enda ord om översvämningen ifrån radion och oroat sig för att han skulle få ta sin familj och fly huset efter att hans fru precis fött. Han hade packat väskorna i smyg för att inte göra dem andra döttrarna oroliga och ringt Mr Frank som var hans sekreterare på banken för att förbereda en flykt till huset på Landet. Men som tur var så behövdes det inte. Floden nådde aldrig huset och när Penelope tittade ut för första gången efter midnatt så kände familjen stor lycka att bara få vara tillsammans under katastrofen. Dem oroade sig för deras mostrar och fastrar inne i stan och hoppades att dem klarade sig bra ifrån vattnet. Familjen bestod nu av Mamma Moltino, Pappa Moltino, Fiona 14, Violette 12, Marilyn 8 och nyfödda Penelope 0 år. Mamma Moltino var hemma med barnen och pappa Moltino jobbade på en hög position inom banken och tjänade så pass mycket pengar att familjen hade ett stort vackert hus i Norra London, ett lantställe några mil söder om London och ett stort arvegods i Scottland som familjen besökte på högtider. Slottet i Scottland stod numera tomt eftersom ingen hade tid att bo där, men Mr Moltinos stora dröm var att en dag få lämna London och ta hela familjen till slottet i Scottland och bo där tillsammans. Det han inte visste var att det skulle ske snabbare än han anade och under helt andra förhållanden än han väntat sig. Kanske skulle flytten bli det sista familjen gjorde tillsammans.

♥ Jag har bestämt mig för att inte träffa fransmannen längre.
♥ Jag kommer fortfarande åka till Usa med hemlig person.
♥ Jag ska på intervju för ett promoterföretag här i Malmö den 13e.
♥ Jag kommer åka hem lite mer till Katrineholm framöver.
♥ Jag ska ta beslut vid årsskifftet om jag ska stanna i Malmö eller inte.
♥ Jag undrar vad livet går ut på om man inte gör allt för att må bra.

7:00 Soluppgången över den afrikanska savannen ifrån en luftballong. ( Obeskrivlig lycka)

Min mamma sa en gång " Tilda, det är tiden som är lycka" när jag bittert undrade vad som egentligen gör en människa lycklig. Hon förklarade:  "Om du har tid att göra saker du älskar så blir du automatiskt lycklig". 

Jag tror att min mamma har rätt. Tiden är lycka. Tiden är allt vi har. Tiden tickar och tiden utvisar.

Ta därför vara på din Tid. För Tiden är allt du har.